Komposteringsguide

Kompostering som en del av gårdens och trädgårdens skötsel är en trevlig sysselsättning, som resulterar i värdefull, lucker mull. Du får en ypperlig lektion i naturkunskap genom att följa med nedbrytarorganismernas ansträngningar. Allt biologiskt material är en del av naturens kretslopp. Nedbrytarna returnerar de näringsämnen som finns bundna till det biologiska materialet för att ge växtkraft för nytt liv.

I huvudstadsregionen hamnar osorterat bioavfall i blandavfallet vid det avfallseldade kraftvärmeverket, vilket innebär att vi slutgiltigt förlorar bioavfallets näringsämnen och jordförbättrande egenskaper.

Naturen tackar oss när vi minskar uppkomsten av onödigt matavfall och sorterar bioavfall för återvinning: genom separatinsamling till en komposterings- eller biogasanläggning, eller till fastighetens egen kompost. När det gäller kompostering fungerar småskalighet bäst. Mest miljöskonande och förmånligast fungerar det på den plats där bioavfallet uppkommer. Fastigheten kan spara också i avfallshanteringsavgifter, då hämtningsintervallen för blandavfallet kan förlängas eller det blir överflödigt med en bioavfallsbehållare. Upp till en tredjedel av hushållsavfallet utgörs av biologiskt avfall.

Det är lättare och skojigare än du tror att sköta en kompost. Den här guiden är ett informationspaket för den som vill sätta igång med och lära sig sköta en kompost för hushålls- och trädgårdsavfall i en bostadsfastighet. Gör en miljövänlig gärning och inled komposteringen redan idag!

Kompostering är naturlig nedbrytning (förmultning) av biologiskt material med hjälp av mikroorganismer – bakterier, svampar och strålsvamp – i syrerika förhållanden. Under förmultningen uppkommer koldioxid, vattenånga, närsalter och humus.

Föreskrifter avseende kompostering

I huvudstadsregionen och Kyrkslätt är det tillåtet att kompostera bioavfall, toalettavfall och trädgårdsavfall som uppkommer där.

Vid kompostering ska hänsyn tas till de gällande föreskrifterna om avfallshantering (4:e kapitlet) och städernas miljöskyddsföreskrifter.

• Bioavfall får komposteras enbart i en sluten och välventilerad kompostbehållare som är avsedd för ändamålet.
• Kompostbehållarens kapacitet ska vara tillräcklig för den mängd bioavfall som uppkommer på fastigheten.
• Kompostering får inte orsaka någon fara eller skada på miljön eller hälsan.
• Det får inte rinna ut något infiltrerande vatten från kompostbehållaren till vattendrag eller brunn.
• Kompostbehållaren får inte placeras för nära dörrar, fönster och andra luftintag i bostadshus.
• En välskött kompostbehållare luktar inte och drar inte åt sig flugor.
• Kompostbehållaren måste skyddas mot råttor och andra skadedjur.

Vid behov kan HRM eller kommunens miljöskyddsmyndighet förbjuda kompostering.

Hantering av fekalhaltigt avfall kräver särskild omsorg

Även behandling av kompostavfall och avfall från torrtoalett, eller avföring från sällskapsdjur, måste utföras i en kompostbehållare som är skyddad mot skadedjur, är sluten och väl ventilerad, och från vilken avrinnande vatten förhindras från att rinna ned i marken. För toalettavfall och avföring från husdjur krävs alltså en sluten varmkompost eller komposterande toalett. En separerande torrtoalett är en bra lösning om det ansamlas mycket vätska.

• En kompost för toalettavfall ska skötas om på sådant sätt att den inte orsakar förorening av mark eller grundvatten, eller annan skada på miljön eller hälsan. 
• Mogningsperioden för en kompost för toalettavfall måste vara minst 12 månader, beräknad från den sista avfallspåfyllningen.

Ett alternativ till kompostering av toalettavfall är en elektriskt driven torrtoalett, där avfallet förbränns vid hög temperatur. Den återstående askan kan användas som gödningsmedel i trädgården.

Hundbajs, kattsand och andra små mängder av strö som innehåller fekalier från husdjur är blandavfall, om det inte används någon kompostbehållare för toalettavfall.

Slutprodukter från kompostering får inte orsaka skada

Som slutprodukt från korrekt kompostering uppkommer ett färdigt jordförbättringsmedel (”mylla”), som

• inte får innehålla farliga ämnen eller icke nedbrytbart livsmedelsavfall
• inte lockar till sig skadedjur.

Innan kompostering påbörjas ska det klarläggas var den resulterande myllan kan placeras. Placeringsplatsen kan vara eget markområde, tomt eller annat område för vilket markägaren har gett tillstånd till användning för kompostmylla som jordförbättringsmedel.

Kompostmylla får inte placeras på offentliga grönområden eller i skog, och inte heller i blandavfallskärl.

Komposteringsanmälan

I avfallslagen från 2021 har det gjorts en ändring avseende komposteringsanmälan. Anmälningsskyldighet gäller för alla fastigheter där bioavfall komposteras.

Under övergångsperioden kontaktar HRM boende i småhus om komposteringsanmälan. De boende informeras om förändringen i god tid med kundbrev som skickas i november 2022 (Esbo, Grankulla och Kyrkslätt), våren 2023 (Vanda) samt hösten 2023 (Helsingfors), och de boende behöver inte vidta några åtgärder inför förnyelsen innan brevet kommer.

• De som komposterar enbart trädgårdsavfall behöver inte lämna in någon anmälan.
• Småskalig kompostering (såsom maskkompost eller bokashi) behöver inte anmälas om syftet inte är att behandla allt bioavfall som uppkommer på fastigheten, utan till exempel miljöfostran, och fastigheten ingår i separat insamling av bioavfall.HRM ska underrättas inom två månader om att kompostering av bioavfall har inletts.
• Om den ansvariga person som nämns i anmälan ändras, ska han eller hon före ändringen uppdatera anmälan med information om den nya ansvariga personen.
• Om kompostering upphör ska detta anmälas inom två månader.

Syftet med komposteringsanmälan är att säkerställa att fastigheten har tillräckliga förutsättningar för egen hantering av bioavfall. Anmälan om kompostering av bioavfall gäller i fem år.

Gör en komposteringsanmälan med hjälp av det elektroniska formuläret på adressen hsy.fi/sv/kompostering eller kontakta vår kundtjänst.

Bioavfall och trädgårdsavfall: instruktioner för hantering

Bioavfall

Bioavfall utgörs bland annat av matrester, frukt- och grönsaksskal och oätlig gröda från trädgården. Bioavfall kan komposteras på många olika sätt.

Tillåtna alternativ är

• varmkompostering + efterkompostering vid behov
• bokashifermentering + efterkompostering, s.k. bokashihink
• ”elektrisk kompostbehållare”, dvs. tork för bioavfall + efterkompostering.  

Alla metoder för behandling av bioavfall är inte nödvändigtvis lämpliga för allt bioavfall. Den som planerar kompostering ska, innan kompostering påbörjas, ta reda på tillräckligt mycket om olika komposteringsmetoder och välja den lämpligaste metoden åt sig. Mer information om varmkompostering fås i denna komposteringsguide och på komposteringskurser.  

Om den valda metoden för behandling av bioavfall kräver efterkompostering ska det säkerställas att den inte orsakar skada på hälsan eller miljön. 

• Förbehandlat (t.ex. torkat eller fermenterat) bioavfall kan i allmänhet efterbehandlas/komposteras i en icke-värmeisolerad kompostbehållare eller i ett kärl med lock som skyddar avfallet mot skadedjur.
• Efterkompostering av bioavfall ska utföras tillsammans med trädgårdsavfall.
• Icke nedbrutet bioavfall som sådant eller ofullständig kompost får inte grävas ner eller spridas ut på marken. 

Trädgårdsavfall

Trädgårdsavfall är till exempel kvistar, grenar, planterade sommarblommor från balkongen inklusive jorden, ogräs från trädgården och löv från träd.   Trädgårdsavfall kan behandlas på den egna tomten eller lämnas till Sortti-stationer.

• Kompostering av enbart trädgårdsavfall kräver inte nödvändigtvis någon kompostbehållare, men vid behandlingen bör man sträva efter ett prydligt helhetsintryck.
• Till tillämpliga delar kan trädgårdsavfall användas som ett kolhaltigt grövre blandmedel, som ett hjälpmedel vid varmkompostering av bioavfall.
• Nedbrytningen av trädgårdsavfall påskyndas om det kan blandas med mer kvävehaltigt efterkomposteringsbart bioavfall.
• Öppen förbränning av kvistar och annat trädgårdsavfall är förbjudet i tätorter inom huvudstadsregionen.
• Trädgårdsavfall får inte transporteras till stadens allmänna grönområden eller till skogar.

Obs! Oätliga frukter, bär eller annan förstörd trädgårdsgröda är bioavfall, inte trädgårdsavfall.

Oätlig gröda (såsom ruttna äpplen) komposteras i första hand i en kompostbehållare för bioavfall på den egna tomten. Under hösten accepteras också frukt och andra grödor på Sortti-stationer.

• Frukt eller andra grödor kan inte komposteras i öppen kompost på samma sätt som trädgårdsavfall.
• Små mängder oätliga grödor kan också placeras i separat insamling av bioavfall.   

Skadliga invasiva växter

Skadliga invasiva arter och till exempel sjukdomsdrabbade växter som sprids i marken utrotas vid behov som blandavfall förpackat i en tillsluten sopsäck, så att arterna inte kan spridas.

• De delar av växten kan komposteras, från vilka växten inte förökar sig eller tillväxer.
• En del rotogräs, till exempel lupiner före blomningen, är möjliga att utrota genom att först låta växterna ruttna i en tillsluten sopsäck och slutligen kompostera den ruttna massan tillsammans med annat trädgårdsavfall.
• Fröburna arter kan plockas före blomningen och komposteras hela.
• Av invasiva arter är vresrosen ett undantag, eftersom den är lämplig att tas med i en insamling av kvistar till en Sortti-station, om det inte följer med några nypon.

I huvudstadsregionen och Kyrkslätt ska bioavfall sorteras, om det finns minst fem bostäder i en bostadsfastighet.

Under åren 2023–24 utökas sorteringen av bioavfall också till fastigheter med 1–4 bostadslägenheter. Detta innebär antingen deltagande i insamling av bioavfall som HRM anordnar eller kompostering i egen regi.

Kompostering på den egna fastigheten är en naturlig del av avfallshanteringen i ett småhus. Det är lätt att börja med kompostering av trädgårdsavfall och senare utvidga till att behandla även köksavfallet. Ofta samlas det mycket kvistar, blad och blast på gården. Det här passar bra som trädgårdsavfall och därför är det onödigt att fylla blandavfallsbehållaren med det.

Kompostering kan lyckas också i stora bostadsbolag, om de boende är tillräckligt eniga och intresserade av frågan. Det förutsätter också att några förbinder sig att bli ansvarspersoner och att informationen sköts väl. Alla som använder komposten ska känna till, hur man gör.

På odlingslotten och kolonilotten lönar det sig att kompostera! Låt inte humusen och näringsämnena försvinna med avfallet - återför dem till kretsloppet som tillväxtkraft.‍

Kompostering i bostadsbolag

Om en fastighet själv komposterar sitt bioavfall, behöver den inte delta i den separata insamling av bioavfall som HRM organiserar. Då fastigheten gjort komposteringsanmälan till HRM, kan den anhålla om befrielse från bioavfallsinsamlingen.

• Diskutera frågan i bostadsbolagets styrelse och på ett invånarmöte. Berätta vad kompostering är och vad det är för nytta med den.
• Ta reda på de boendes intresse av att delta i kompostering och skötsel av komposten; använd vid behov ett frågeformulär.
• Fundera på var ni kan ställa en eller flera kompostbehållare.
• Kom överens om, hur mycket pengar som kan användas för införskaffande av utrustning.
• Beslut om skötseln av komposten; köptjänst (exempelvis serviceföretaget) eller en grupp boende. I en frivillig grupp bestående av boende behövs flera personer som förbundit sig, för att skötseln inte ska falla på några få. Försök regelbundet motivera nya människor att komma med. Kom överens om skötselturer och skötselmetoder.
• Skaffa kompostbehållaren eller -behållarna och se till att de är tillräckligt stora.
• Boka vid behov HRM:s komposteringsrådgivare till ett gemensamt möte (se punkten Mer information).
• Informera om god komposteringspraxis i början och påminn om den i fortsättningen – vad som får sättas i komposten och vad som ingår i basuppgifterna för varje kompostanvändare (t.ex. att bioavfallet ska täckas med strömaterial).
• Gör en komposteringsanmälan till HRM.
• Se till att de boende lätt hittar ansvarspersonernas kontaktuppgifter.
• Kombinera tömningen av komposten med en gårdstalkodag. Kom överens om, hur kompostmullen ska användas; det kan tänkas att det blir mull över att dela ut till de boende efter att gården har fått sitt.

Placering av komposten

Då placeringen av komposten planeras är det viktigt att den inte förorsakar olägenheter. I de kommunvisa hälsoskyddsföreskrifterna och byggnadsordningarna har vissa anvisningar eller rekommendationer, som presenteras i det följande, givits. I problemsituationer tillämpas förutom dessa även bl.a. hälsoskyddslagen, lagen om vissa grannlageförhållanden och byggnadstillsynsbyråns bestämmelser. Närmare information ger miljöcentralerna och HRM:s rådgivning. Vid behov kan hälsoinspektören eller byggnadstillsynsmyndigheten i din kommun komma till platsen för att bedöma situationen.

Då du väljer plats för komposten, beakta att

• Komposten står tillräckligt långt ifrån fönster, dörrar och luftintag samt dricksvattenbrunnar.
• Hushållsavfallskompostens underlag är genomsläppligt för vatten så att lak-, regn- och smältvatten inte samlas under kompostorn. På ogenomsläppligt underlag samlas lakvattnet från komposten in. Efter utspädning kan lakvatten användas som gödselmedel för gårdsväxter.
• Diskutera med grannen i förväg, om du är tvungen att placera komposten nära rån till grannens tomt.
• Komposten inte förfular landskapet. Se på saken även ur grannens synvinkel!
• Det även vintertid borde vara lätt att föra avfallet, att det runt omkring finns plats för skötselåtgärder och förvaringsutrymme för strömaterial och skötselutrustning.

I bostadsbolaget kan kompostorerna, om utrymmet det medger, placeras i avfallsinhägnaden eller soprummet. Då underlaget är hårt och ogenomsläppligt för vätskor, är det skäl att fundera på vart lakvattnet ska ta vägen. Till många kompostorer finns det s.k. lakvattenbassänger att få. Från lakvattenbassängen kan vätskorna via slang ledas till golvbrunnen eller ner i jorden. Underlaget under och omgivningen omkring kompostorn ska hållas snygga.

Val av behållare

Då du väljer kompostor, är det skäl att fundera på

• dess användningsändamål; skaffas utrustningen för året-om- eller för sommarbruk? Är det hushållsavfall, trädgårdsavfall eller båda som ska komposteras?
• att volymen blir tillräcklig; hur många personers bioavfall är det som ska komposteras? Räcker det med en kompostor eller behövs det flera?
• den tekniska utrustningen; är den bioavfallsmängd som kommer från fastigheten så stor att det behövs en mekanisk eller motoriserad kompostor?

Kompostbehållare för hushållsavfall

Kompostering av hushållsavfall är tillåtet endast i slutna, gnagartäta behållare. Det finns tiotals modeller på marknaden. Det är omöjligt att sätta dem i rangordning, men av en bra kompostor kan förutsättas åtminstone

• att den är hållbar
• att den har en konstruktion som lämpar sig för ändamålet och som säkerställer luftcirkulation
• att den är driftsäker
• att den är lätt att använda.

Den behövliga komposteringsvolymen beror förutom på antalet boende som producerar bioavfall också på deras matvanor, sorteringsaktivitet samt på kompostens funktion och skötsel. Varje vecka uppkommer det uppskattningsvis 1,5–4,5 liter bioavfall per person. Förutom för matavfallet ska det också reserveras plats för motsvarande mängd strömaterial. Under komposteringsprocessens gång minskar matavfallets volym till hälften av den ursprungliga; strömaterialets inte så mycket. Nedbrytningstiden för varje bioavfallsparti är minst 6–12 veckor, beroende på avfallets mängd och kvalitet samt på förhållandena.

För uppskattning av den lämpliga volymen kan följande riktgivande formel användas: det bioavfall som uppkommer i köket plus strömaterial sammanlagt 2,5 liter/person/vecka x komposteringstiden 10 veckor.

För hushållsavfallet från en fyrapersoners familj räcker det med en behållare på ca 200 liter. Om trädgårdsavfallet också behandlas, behövs det 400-600 liter. I större bostadsfastigheter reserveras relativt sett mindre volym, omkring 20 liter/boende är en bra tumregel. Komposteringen är ofta effektivare i rad- och höghusfastigheternas kompostorer, som fylls kontinuerligt. Temperaturen hålls då på en högre nivå – under förutsättning att skötsel och förhållanden i övrigt är i skick. För att få volymen att räcka till kan det vara av nöden med flera kompostorer; medan en fylls, mognar kompostmassan i en annan.

Följande tabell innehåller grova dimensioneringar för kompostering av hushållsavfall i fastigheter av olika storlek.

Kompostorköparens minneslista

• Tillräcklig volym (se dimensioneringstabell).
• Påfyllningsöppningen är så stor att det går lätt att fylla, blanda och vända komposten.
• Locket är lätt att öppna och hålls säkert öppet/fast. Fastsättningen är stadig.
• Kompostorn är lätt och snygg att tömma. Den har en borttagbar vägg eller en tillräckligt stor tömningslucka.
• Kompostorns eventuella värmeisolering ska vara tillräcklig och skyddas för nedblötning och skador.
• Kompostorn har luftningshål eller ventiler.
• Materialet är gnagartåligt och hålens storlek i ett eventuellt nät högst 7 mm.
• Lakvattnet kan komma ut.
• Behållarens inre väggar har inga utskott, där kompostmassan fastnar.
• Behållaren är hållbar; garantin är ett tecken på hållbarhet.
• De delar som nöts kan förnyas. Exempelvis de kompostorer som beviljats det nordiska svanmärket har genomgått ett funktionstest och har framställts på ett miljöskonande sätt, delvis av returmaterial. För dem beviljas också en garanti.
• Bruksanvisningar följer med behållaren.
• Utseendet är tilltalande.

Det går också bra att bygga kompostbehållaren själv. Du kan fråga efter bygganvisningar hos exempelvis HRM’s avfallsrådgivning. Kylapparatur har klassificerats som farligt avfall och därför är det inte tillåtet att ändra kasserade frysar om till kompostorer.

En bra kompostbehållares egenskaper

Kompostbehållare för trädgårdsavfall

Trädgårdsavfall kan mycket väl komposteras i en hushållsavfallskompostor. Ofta blir det ändå mycket krattnings- och gräsklippningsavfall och behållarens kapacitet räcker inte till för att behandla allt. Eventuellt vill någon kompostera enbart trädgårdsavfall. En förmånlig lösning är att använda en hög, en sträng, ett ramverk eller en oisolerad kompostor. I en kompostor eller ett ramverk förmultnar avfallet snabbare och hålls ihop på ett prydligare sätt.

Det är lätt att bygga ett ramverk själv. En borttagbar vägg underlättar tömningen. Behändigare än ett stort ramverk är en konstruktion med två eller flera fack. Då fylls ena delen, medan gårdsavfallet från tidigare år förmultnar i den andra. Det är bra att förse ramverket med lock eller täcka den med presenning. Det hindrar å ena sidan fukten från att avdunsta och å andra sidan komposten från att bli våt och näringsämnena från att rinna ut i marken vid regn.

Enkel behållare av trä

En lockförsedd trädgårdskompostor med flera fack

Basskötseln av komposten är lätt. Oftast räcker det med att ett par gånger i veckan kontrollera, hur materialet ser ut, luktar och känns. Naturen sköter sin uppgift, om bioavfall och strömaterial läggs växelvis i rätta proportioner.

För skötsel och tömning behövs en grep och en spade. Annan utrustning, som dock inte är nödvändig, är bl.a. en luftningsstav och en termometer (gradering 0-100). Med dem kan man följa med hur effektivt komposteringen framskrider. Om användarna/skötarna är flera, kan det vara bra att anteckna skötselåtgärder och observationer i ett skötselhäfte. Framför en hög kompostor kan det vara orsak att placera en upphöjning av något slag. I köket behövs det ett separat insamlingskärl för bioavfallet.

Tips

Kompostering är lätt, men onödigt bioavfall är slöseri. Då vi slänger exempelvis mat som blivit över, slösar vi samtidigt med de naturresurser som åtgått för produktion, förädling, transport, lagring och handel. Det är smart med mindre bioavfall.

I komposten får sättas

• Matavfall
• Äggskal, små ben
• Kaffe- och tesump, filterpåsar och tepåsar
• Hushållspapper, servetter
• Städningsavfall från husdjurens burar
• Växtavfall, ogräs gärna före fröbildningen, samt rötter som torkat i solen. Växtrötter kan man också låta ruttna i en sopsäck.

Bioavfall behöver inte förpackas. Lägg avfallet i insamlingskärlet som det är eller med en bit tidningspapper, använt hushållspapper eller delar av en sönderriven äggkartong underst.

Tips

Stora fasta stycken, såsom kålhuvuden eller bröd, lönar det sig att dela och äggskal kan gärna krossas, så förmultnar de snabbare.

I komposten får inte sättas

Material, som inte förmultnar eller som kan förgifta komposten.

• Inte aska eller kalk (komposten blir för basisk och mikroorganismernas verksamhet förhindras)
• Inte tobaksfimpar eller dammsugarpåsar
• Inte farligt avfall såsom mediciner, kemikalier, impregnerat trä
• Inte blomställningar och frön från skadliga invasiva växter och andra växter som sprids via frön, såsom jätteloka eller jättebalsam.
  

En stor del av växtdelar som angripits av växtsjukdomar eller skadedjur kan komposteras. Vissa växtsjukdomar sprids via marken, och därför bör man inte kompostera växter som är skadade av sådana sjukdomar. Äpplen som angripits av gul monilia kan med fördel läggas i en välfungerande kompostbehållare för hushållsavfall.

Strömaterial

Strömaterial behövs för att göra komposten lucker, binda fukt och lukter samt ge kol som energikälla för nedbrytarorganismerna. Lämpliga material är hopkrattade löv och barr, kvistflis, gammal kompost, kutterspån, torv, barkkross, hackad halm eller någon kommersiell produkt. Olika strömaterial har olika egenskaper.

Biokol som blandmedel binder lukter och fukt, och i grovt tillstånd gör det kompostmassan luftigare – samtidigt laddas det med näringsämnen till ett utmärkt gödningsmedel för grönsakslandet.

Det förmånligaste är torrt krattningsavfall, där löven är blandade med barr, torrt gräs eller kviststumpar. Färskt växtavfall är jämförbart med matrester och duger alltså inte som strömaterial. Flisade kvistar och grenar från den egna gården är ett förträffligt material; flistuggar kan hyras eller flisningsservicen köpas. Du kan också fråga efter strömaterial i hyvlerier, från klassen i teknisk slöjd i en närliggande skola, i en återvinningscentral samt i trädgårdsaffärer.

Bioavfallet täcks in med samma mängd strömaterial, så det ska finnas rikligt av det. En bra förvaringsplats är en lockförsedd behållare placerad nära kompostorn. För doseringen behövs det en skopa.

Igångsättning

Kompostering av köksavfall inleds genom att man sätter ett lager med grovt strömaterial i bottnen på behållaren. Komposten fylls i jämn takt och bioavfallet täcks in med ett rejält lager strömaterial varje gång. Animaliskt avfall, speciellt fiskrensningsavfall, ska grävas ner djupare i massan och täckas omsorgsfullt för att undvika lukt och flugor. Också trädgårdsavfallskomposten förses med ett luftigt lager av strömaterial underst.

Omblandning

En lämplig mängd bra strömaterial håller i allmänhet kompostmassan tillräckligt lucker. Varje vecka kan man göra hål i massan med en grep eller en luftningsstav. En fungerande kompost behöver inte blandas om speciellt ofta. Uppluckring av det översta skiktet (20-30 cm) en eller ett par gånger i månaden räcker i allmänhet; samtidigt kan det vara bra att vända in massa från kanterna till den hetare mitt delen. I större kompostorer för många användare är det ofta på sin plats med omblandning med en eller ett par veckors intervaller. Se till att kompostmassan vid omblandningen är fuktig; från en torr kompost kan det damma mö-gelsporer in i andningsorganen.

Löv packar sig till ett tätt lager, då de blir fuktiga, och därför påskyndas förmultningen om man luckrar upp en lövkompost då och då.

Vattning

Komposten vattnas, om den förefaller torr eller där vimlar av myror. Efter vätningen kan det vara bra att blanda om den litet. En kompostmassa som är lagom fuktig känns som en fuktig tvättsvamp i handen. För vätningen kan förslagsvis disk- eller tvättvatten användas; då utnyttjas också vattnets innehåll av näring. Också nässelvatten är ett bra alternativ, särskilt för lövkomposter.

Så här tillreder du nässelvatten:

Blötlägg 1 kg färska eller 250 g torkade nässlor i fem liter vatten i omkring 2–4 dygn.

Trädgårdsavfall

Ofta uppkommer det så mycket trädgårdsavfall att bara en del kan komposteras tillsammans med hushållsavfallet. Vid kompostering av enbart trädgårdsavfall gäller dock samma principer som vid kompostering av hushållsavfall. Förmultningen är effektivast, då komposten är lucker, fuktig och innehåller färskt och grovt växtavfall i lagom proportioner. En trädgårdskompost behöver inget strömaterial.

En lövkompost som huvudsakligen består av vissna löv och kvistar behöver kväve, som fås från exempelvis nässelvatten eller hönsgödsel. Också matavfall i behov av efterkompostering är kvävehaltigt och utgör ett bra tillskott i trädgårdsavfallet. Förmultningen av stora och tjocka blad kan försnabbas genom att finfördela dem med gräsklipparen, innan de läggs i komposten.

Ogräs och växtdelar som angripits av växtsjukdomar kan tryggt komposteras, om processens heta fas är tillräckligt lång (från flera dygn till ca en vecka) och temperaturen tillräckligt hög (för många svampsjukdomar minst +45 oC och för ogräsfrön +65 oC). I en trädgårdskompost uppnås dessa temperaturer inte, till skillnad från mitten i en väl fungerande hushållsavfallskompost. Olika sjukdomsalstrare och ogräsfrön förstörs vid olika temperaturer. Ett ogräs som komposterats före fröbildningen är oproblematiskt. Växter som sprider sig via en jordstock kan torkas i solen, innan de sätts i komposten.

Latrinavfall

För kompostering av latrinavfall gäller samma principer som för annat biologiskt avfall. Behållaren grundas med en blandning av exempelvis torv och något grovt strömaterial. Strömaterial tillsätts efter varje användning eller i enlighet med bruksanvisningarna för behållaren. Det är viktigt att lakvatten inte kommer åt att rinna ner i marken. Om det ansamlas mycket vätska är en separerande torrtoalett en bra lösning. Då uppsamlas urinen separat, till exempel i en dunk som töms i avloppet, och fast massa komposteras.

Materialet är färdigt för efterkompostering, när det är så långt nedbrutet och till sin konsistens sådant att det inte luktar eller lockar till sig skadedjur.

I komposterande toaletter sker behandlingen i själva toaletten, därifrån avfallet förs bort för efterkompostering. Det heta skedet borde gärna äga rum under sommaren. Då är det mest sannolikt att massans temperatur stiger till över 50 °C och de fekala sjukdomsalstrarna förstörs. Komposteringstiden för latrinavfall som innehåller avföring avfall är minst ett år. Tiden räknas från att nytt latrinavfall inte längre sätts i komposten.

Tömning av kompostorn

Komposten töms, då dess innehåll har förmultnat till en mulliknande massa av jämn kvalitet, där utgångsämnena inte kan urskiljas - med undantag för det grövre strömaterialet. Mognadsgraden kan inte uppskattas i tid; förmultningstiden påverkas av bland annat det komposterade avfallets mängd och kvalitet, kompostorns funktion och luftens temperatur.

Den förmultnade kompostmassan kan, beroende på mognadsgrad och den årstid tömningen sker, tas i bruk genast eller efterkomposteras. Det oförmultnade material som ligger på ytan får ännu bli kvar i komposten. Också större bitar av strömaterialet, som kan urskiljas i massan, kan sållas tillbaka i komposten. De gynnsammaste årstiderna för tömning är våren, då mullen kan tas i bruk under den stundande växtsäsongen, och hösten, då man bereder plats i kompostorn för vintern.

Efterkompostering

För efterkompostering passar till exempel ett ramverk av trä eller en öppen sträng. Kompostmassan skyddas mot torka och regn med plast eller något annat överdrag. Syretillförseln sköts under överdragets kanter eller genom lufthål i överdraget. Då och då kan massan fuktas och det yttersta skiktet blandas in i högen.

Efterkomposteringen av en halvfärdig matavfallskompost kan skötas också genom inblandning i trädgårdsavfall. Genom sitt innehåll av kväve försnabbar den härvid också trädgårdsavfallets förmultning.

Kompostens mognad

Komposten anses mogen eller färdig, då den till sin struktur är en grynig, mörk massa av jämn kvalitet. Temperaturen har permanent sjunkit till en temperatur nära omgivningens. Materialet ska ha en behaglig doft av mull. En mogen kompost är ett förträffligt jordförbättringsmedel, medan gödslingseffekten är rätt liten.

Halvmogen eller halvfärdig kallas en kompost, vars heta skede är förbi, men som ännu kan vara något varm och där strömaterialet bra an urskiljas. Den är mindre än ett år gammal och är ett kraftigt gödslingsmedel. Den ska spridas ut på marken enbart under vår och försommar, då växternas tillväxt är som kraftigast. Om komposten måste tömmas andra årstider på grund av att den är full, sätts den halvmogna komposten att efterkompostera.

Användning av komposten

Komposten kan användas som gödsel och jordförbättringsmedel för gräsmattor, blomplanteringar och buskar eller till och med i blomkrukor blandad med sand.

Kompostens gödslingseffekt beror på dess råvaror och mognad. Av hushålls- och trädgårdsavfall erhålls ett material som lämpar sig närmast för jordförbättring; halten av näringsämnen är inte speciellt hög. Kompostens näringsämnen löser sig långsamt. Den lämpar sig väl för gödsling av mångåriga planteringar, såsom träd, buskar och perenner. Komposten verkar i flera år, så det lönar sig att använda den på samma areal omkring vart fjärde år.

Mogen kompost är ett utmärkt jordförbättringsmedel. Den kan myllas in i marken

och användas för nästan alla växter. Någon speciell gödslingseffekt har den dock inte. Särskilt krävande visavi kompostens mognad är rotfrukter, lök, örter, bärbuskar och fruktträd. Den kompostmull som används som växtunderlag och för krukväxter ska vara väl mognad och kan gärna blandas med mineraljord. Ett bra växtunderlag erhålls genom att blanda in sand och lera i mogen kompost i förhållandet 1:1:1.

Det är mest gynnsamt att breda ut komposten på våren. På gräsmattor kan man breda ut ett centimetertjockt lager; vid förbättring av små områden såsom blom- och buskplanteringar kan man använda ett lager på upp till 5-10 cm.

Halvmogen kompost med gödslingseffekt arbetas inte in i jorden, utan breds ut på markytan till ett tunt skikt under våren eller försommaren. Den lämpar sig inte för alla växter, men passar utmärkt för gårdens prydnadsträd och –buskar samt perenner; i trädgårdslandet för exempelvis pumpa.

Latrinkompost, som fått mogna minst ett år, kan bra användas för prydnadsväxter och för anläggning av grönområden. Som ett par år gammal lämpar den sig också för nyttoväxter. För grönsaker som äts råa, såsom sallat och jordgubbe, rekommenderas användning först efter en tre års mognadstid.

Den stora mängden organiskt material i marken upprätthåller en livskraftig stam av nedbrytarorganismer, som å sin sida håller pli på sådana organismer som förorsakar växtsjukdomar. En ökning av humushalten förbättrar jordens vatten-, luft-, värme- och näringsekonomi samt korniga struktur. Näringsämnena är i svårlöslig form och sköljs därför inte bort med regnet utom räckhåll för växterna. Komposten har också en betydande kalkningseffekt. Den innehåller dessutom sådana mineralämnen, som inte finns i konstgödsel.

Då komposten fungerar väl, höjer den värme som bildas av nedbrytarorganismernas livsfunktioner temperaturen till 50-70 oC och kompostmassan sjunker ihop. Under den heta fasen dör sjukdomsalstrarna. Då materialet mognar, sjunker temperaturen till samma nivå som utomhusluften. Lukter och andra olägenheter är tecken på att förhållandena i komposten inte är de rätta.

Luftighet

Komposten ska vara luftig. Luftigheten tryggas genom grovt strömaterial och tillräcklig ventilation i kompostorn. Tillräckligt med syre också för mittpartiet säkerställs genom omblandning då och då. I syrefria förhållanden, som uppkommer om massan är för våt eller för kompakt, ersätts de syreberoende förmultningsorganismerna med förruttnelseorganismer. Under förruttning uppkommer det metan och illaluktande svavelföreningar.

Fuktighet

Mikroorganismerna behöver också fukt, som uppkommer som en produkt av förmultningen. Fukthalten är lämplig, då man genom att pressa kompostmassa i näven kan pressa ut ett par droppar vatten, men inte mer. Massan ska i handen kännas fuktig, men inte våt. I en alltför våt kompost tränger vattnet ut syret ur hålrummen och då övergår förmultningen i förruttnelse. I en allför torr kompost upphör mikroorganismernas verksamhet, men den kommer igång igen genast, då fuktigheten blir lämplig.

Näringsförhållanden

Kol utgör energikälla för nedbrytarna och kväve byggmaterial för deras celler. Då hushållsavfall komposteras tillsammans med strömaterial, finns det näringsämnen i rätt förhållanden för nedbrytarna. Det finns rikligt med kväve i mat- och latrinavfall samt i färska växtdelar, medan det finns kol i torrt växtavfall, kvistar, träspån och torv.

Det är vanligt med kvävebrist i framförallt trädgårdsavfallskomposter. Förmultningen kan påskyndas genom tillsats av något kvävehaltigt ämne, såsom nässelvatten, urea, hönsgödsel eller halvfärdig hushållsavfallskompost.

I en hushållsavfallskompost som lider av kolbrist avdunstar det överflödiga kvävet i form av ammoniak eller rinner ut med lakvattnet. Detta minskar slutproduktens värde som gödsel och dessutom kan komposten lukta illa. Kol kan tillföras komposten genom tillsats av strömaterial.

En välfungerande kompost

• är varm
• sjunker ihop
• luktar typiskt av mull – inte illa
• har inga flugor, fluglarver eller ägg, och ingen myrstack.

‍

Åtgärdande av problem

Komposten behöver speciell uppmärksamhet, om förhållandena har blivit ofördelaktiga med tanke på förmultning. Ofta ligger orsaken till problemen i en för liten mängd strömaterial, vilket har lett till att komposten blivit för våt, till syrebrist och till luktproblem. I en trädgårdskompost är det vanligaste problemet en långsam, nästan avstannad förmultning till följd av kvävebrist och torka. Ibland förkommer det också objudna gäster – flugor och deras larver eller myror. Många andra små organismer, såsom maskar, enkelfotingar, kvalster och spindlar samt svampväxtlighet hör till komposten och behöver inte köras på porten. Mot många problem finns det kommersiella produkter, men innan man tillgriper dem, lönar det sig att pröva miljö- och plånboksvänliga egna knep.

HRM

• Information om kompostering, nyttiga länkar och komposteringsanmälningsblankett på adressen hsy.fi/sv/kompostering.
• Frågor om kompostering till HRM kundtjänst via kontaktformuläret.

Komposteringskurser

HRM ordnar med sina samarbetspartner öppna, kostnadsfria komposteringskurser varje vår och höst på finska och ibland på svenska. HRM erbjuder gratis rådgivning även för bostadsaktiebolag och egnahemsföreningar samt andra föreningar. Samla ihop en grupp på minst tio personer och läs beställningsinstruktionerna på adressen hsy.fi/sv/kompostering.

Övervakning av komposteringen

För övervakning av komposteringen ansvarar både HRM och kommunernas miljöcentraler.

Mer att läsa?

Det har skrivits flera böcker, handböcker och artiklar om kompostering – fråga i ditt bibliotek!