Komposteringsguide

Då komposten fungerar väl, höjer den värme som bildas av nedbrytarorganismernas livsfunktioner temperaturen till 50-70 oC och kompostmassan sjunker ihop. Under den heta fasen dör sjukdomsalstrarna. Då materialet mognar, sjunker temperaturen till samma nivå som utomhusluften. Lukter och andra olägenheter är tecken på att förhållandena i komposten inte är de rätta.

Luftighet

Komposten ska vara luftig. Luftigheten tryggas genom grovt strömaterial och tillräcklig ventilation i kompostorn. Tillräckligt med syre också för mittpartiet säkerställs genom omblandning då och då. I syrefria förhållanden, som uppkommer om massan är för våt eller för kompakt, ersätts de syreberoende förmultningsorganismerna med förruttnelseorganismer. Under förruttning uppkommer det metan och illaluktande svavelföreningar.

Fuktighet

Mikroorganismerna behöver också fukt, som uppkommer som en produkt av förmultningen. Fukthalten är lämplig, då man genom att pressa kompostmassa i näven kan pressa ut ett par droppar vatten, men inte mer. Massan ska i handen kännas fuktig, men inte våt. I en alltför våt kompost tränger vattnet ut syret ur hålrummen och då övergår förmultningen i förruttnelse. I en allför torr kompost upphör mikroorganismernas verksamhet, men den kommer igång igen genast, då fuktigheten blir lämplig.

Näringsförhållanden

Kol utgör energikälla för nedbrytarna och kväve byggmaterial för deras celler. Då hushållsavfall komposteras tillsammans med strömaterial, finns det näringsämnen i rätt förhållanden för nedbrytarna. Det finns rikligt med kväve i mat- och latrinavfall samt i färska växtdelar, medan det finns kol i torrt växtavfall, kvistar, träspån och torv.

Det är vanligt med kvävebrist i framförallt trädgårdsavfallskomposter. Förmultningen kan påskyndas genom tillsats av något kvävehaltigt ämne, såsom nässelvatten, urea, hönsgödsel eller halvfärdig hushållsavfallskompost.

I en hushållsavfallskompost som lider av kolbrist avdunstar det överflödiga kvävet i form av ammoniak eller rinner ut med lakvattnet. Detta minskar slutproduktens värde som gödsel och dessutom kan komposten lukta illa. Kol kan tillföras komposten genom tillsats av strömaterial.

En välfungerande kompost

• är varm
• sjunker ihop
• luktar typiskt av mull – inte illa
• har inga flugor, fluglarver eller ägg, och ingen myrstack.

‍

Åtgärdande av problem

Komposten behöver speciell uppmärksamhet, om förhållandena har blivit ofördelaktiga med tanke på förmultning. Ofta ligger orsaken till problemen i en för liten mängd strömaterial, vilket har lett till att komposten blivit för våt, till syrebrist och till luktproblem. I en trädgårdskompost är det vanligaste problemet en långsam, nästan avstannad förmultning till följd av kvävebrist och torka. Ibland förkommer det också objudna gäster – flugor och deras larver eller myror. Många andra små organismer, såsom maskar, enkelfotingar, kvalster och spindlar samt svampväxtlighet hör till komposten och behöver inte köras på porten. Mot många problem finns det kommersiella produkter, men innan man tillgriper dem, lönar det sig att pröva miljö- och plånboksvänliga egna knep.