Komposteringsguide

Tömning av kompostorn

Komposten töms, då dess innehåll har förmultnat till en mulliknande massa av jämn kvalitet, där utgångsämnena inte kan urskiljas - med undantag för det grövre strömaterialet. Mognadsgraden kan inte uppskattas i tid; förmultningstiden påverkas av bland annat det komposterade avfallets mängd och kvalitet, kompostorns funktion och luftens temperatur.

Den förmultnade kompostmassan kan, beroende på mognadsgrad och den årstid tömningen sker, tas i bruk genast eller efterkomposteras. Det oförmultnade material som ligger på ytan får ännu bli kvar i komposten. Också större bitar av strömaterialet, som kan urskiljas i massan, kan sållas tillbaka i komposten. De gynnsammaste årstiderna för tömning är våren, då mullen kan tas i bruk under den stundande växtsäsongen, och hösten, då man bereder plats i kompostorn för vintern.

Efterkompostering

För efterkompostering passar till exempel ett ramverk av trä eller en öppen sträng. Kompostmassan skyddas mot torka och regn med plast eller något annat överdrag. Syretillförseln sköts under överdragets kanter eller genom lufthål i överdraget. Då och då kan massan fuktas och det yttersta skiktet blandas in i högen.

Efterkomposteringen av en halvfärdig matavfallskompost kan skötas också genom inblandning i trädgårdsavfall. Genom sitt innehåll av kväve försnabbar den härvid också trädgårdsavfallets förmultning.

Kompostens mognad

Komposten anses mogen eller färdig, då den till sin struktur är en grynig, mörk massa av jämn kvalitet. Temperaturen har permanent sjunkit till en temperatur nära omgivningens. Materialet ska ha en behaglig doft av mull. En mogen kompost är ett förträffligt jordförbättringsmedel, medan gödslingseffekten är rätt liten.

Halvmogen eller halvfärdig kallas en kompost, vars heta skede är förbi, men som ännu kan vara något varm och där strömaterialet bra an urskiljas. Den är mindre än ett år gammal och är ett kraftigt gödslingsmedel. Den ska spridas ut på marken enbart under vår och försommar, då växternas tillväxt är som kraftigast. Om komposten måste tömmas andra årstider på grund av att den är full, sätts den halvmogna komposten att efterkompostera.

Användning av komposten

Komposten kan användas som gödsel och jordförbättringsmedel för gräsmattor, blomplanteringar och buskar eller till och med i blomkrukor blandad med sand.

Kompostens gödslingseffekt beror på dess råvaror och mognad. Av hushålls- och trädgårdsavfall erhålls ett material som lämpar sig närmast för jordförbättring; halten av näringsämnen är inte speciellt hög. Kompostens näringsämnen löser sig långsamt. Den lämpar sig väl för gödsling av mångåriga planteringar, såsom träd, buskar och perenner. Komposten verkar i flera år, så det lönar sig att använda den på samma areal omkring vart fjärde år.

Mogen kompost är ett utmärkt jordförbättringsmedel. Den kan myllas in i marken

och användas för nästan alla växter. Någon speciell gödslingseffekt har den dock inte. Särskilt krävande visavi kompostens mognad är rotfrukter, lök, örter, bärbuskar och fruktträd. Den kompostmull som används som växtunderlag och för krukväxter ska vara väl mognad och kan gärna blandas med mineraljord. Ett bra växtunderlag erhålls genom att blanda in sand och lera i mogen kompost i förhållandet 1:1:1.

Det är mest gynnsamt att breda ut komposten på våren. På gräsmattor kan man breda ut ett centimetertjockt lager; vid förbättring av små områden såsom blom- och buskplanteringar kan man använda ett lager på upp till 5-10 cm.

Halvmogen kompost med gödslingseffekt arbetas inte in i jorden, utan breds ut på markytan till ett tunt skikt under våren eller försommaren. Den lämpar sig inte för alla växter, men passar utmärkt för gårdens prydnadsträd och –buskar samt perenner; i trädgårdslandet för exempelvis pumpa.

Latrinkompost, som fått mogna minst ett år, kan bra användas för prydnadsväxter och för anläggning av grönområden. Som ett par år gammal lämpar den sig också för nyttoväxter. För grönsaker som äts råa, såsom sallat och jordgubbe, rekommenderas användning först efter en tre års mognadstid.

Den stora mängden organiskt material i marken upprätthåller en livskraftig stam av nedbrytarorganismer, som å sin sida håller pli på sådana organismer som förorsakar växtsjukdomar. En ökning av humushalten förbättrar jordens vatten-, luft-, värme- och näringsekonomi samt korniga struktur. Näringsämnena är i svårlöslig form och sköljs därför inte bort med regnet utom räckhåll för växterna. Komposten har också en betydande kalkningseffekt. Den innehåller dessutom sådana mineralämnen, som inte finns i konstgödsel.